För ett år sedan skrev jag om de hundra dagar vi vandrar i mörkret. Och om att jag varje år kring den tionde februari känner att ljuset kommer åter och att det då har gått hundra dagar sedan dygnet var lika långt.
Nu slog det mig att man ju skulle kunna se hu långt söderut man måste åka för att ljuset aldrig ska försvinna. En plats där man helt enkelt slipper den här vandringen i mörker.
Vid midvintersolståndet kommer solen bara upp 7 grader över horisonten i Stockholm mitt på dagen. När det är uthärdligt - den åttonde februari - når den 16 grader. Frågan är alltså: var kommer solen upp 16 grader vid midvintersolståndet den 22:a februari? London ligger nästan tillräckligt långt söderut. Där når den 15 grader. Men i Bryssel når den de önskade 16 graderna den 22 december. Där är det tillräckligt ljust för att man ska slippa den mörka vandringen.
Räknar man i stället dygnets längd måste man åka ytterligare en bit söderut. I Stockholm är dygnet 8 timmar och 41 minuter den åttonde februari. Vill man att dygnet ska vara så långt den 22:a december måste ta sig till Geneve.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar